Hemmasjuk

Jag tycker det engelska ordet för hemlängtan är så mycket bättre än vårt svenska. "Homesick" är ju precis det jag är. Sjuk på att komma hem. Sjuk av att inte vara hemma, hos familj, vänner, väder (jo!!!) och lägenhet.
Jag tittar på adventsstjärnan som hänger i fönstret, med en alldeles för grön bakgrund. Jag öppnar locket till kaffeburken och kaffet är för smakrikt. Bilarna kör inte så laglydigt, hundarna springer lösa, det finns för många bakverk i affären och jag vill säga "tack" till expediten inte "obrigada". Fast mest av allt vill jag ta en kaffe med mamma, kunna ringa nån av mina vänner enkelt och snabbt. Jag vill promenera en sväng på stan och jag vill att mitt barn ska umgås med mina vänners barn.

Igår kväll umgicks jag lite med en vän över "nätet"; sådär jag måste göra för att få vän-tid. Vi drömde ihop ett 2013 som fanns i Sverige; med jobb, stor lägenhet/hus, gravida magar och det var ljuvligt. Lite hopp.
Idag är det mulet. Inte så mycket ute som inne. Hopp är farliga grejer. Fast bra. Dock tunt som nyis, det kan brista när som helst och under är det svart och kallt.
Jag läser om min väns julångest och tycker att det är kanske så jag måste göra nu; välja ut det jag klarar av och se det,; t.ex. kaffet är gott i Portugal, drick det och njut, kaffe är inte farligt. "Obrigada" är ju faktiskt "tack", det bara låter annorlunda, precis som att en skåning och norrlänning inte uttalar ordet på samma sätt. Så får jag tänka.
Då blir jag kanske inte så sjuk. Sjuk på att inte vara hemma i Sverige. Sjuk av att veta att det nog dröjer ett tag till innan vi kan packa ihop oss och bo där vi vill, inte leva där vi måste.

Ja, ja... snart är det jul. Då får jag en dos av "hemma". En paracetamol mot hemmasjuka.