Skapartid eftersökes

Så hade jag ännu en natt med små tår mellan revbenen och ett litet bakhuvud rakt i nyllet.
Men vad gör det när man vaknar på morgonen till ett stort, tandlöst leende.
Nu är jag dock trött. Så trött. På natten är jag tröttare. Och sur. Och trött. Nu är jag seg och lite hjärn-bortkopplad. Ändå är jag så sugen på att teckna, och skriva och baka! Jag vill skapa, vad som helst duger!

Jag tittar mot skåpet som innehåller papper, pennor och färger. Jag kikar in i köket och "bakskåpet". Dagboken stängd ligger bredvid ett paket näsdukar i sängbordet. Jag slinker ner framför datorn och försöker komma ihåg mitt lösenord hit. Här vid datorn har jag kolla på minisen.

Lillmonstret rullar fram till mig i sin gåstol. Gnager lite på armstödet till datorstolen, ser upp på mig med stora, uttråkade ögon. Suckar lite. Jag klappar honom på huvudet och säger "Snart älsklingen. Mamma ska bara..." Usch, hatar att det är så.  Om jag ska göra nåt eget så blir lillen "lidande".
Nu sitter han i mitt knä. Dreglet sipprar över min ena hand medan anda gör pekfingervalsen över tangenterna.
Nu ålar han sig, skruvar och gnäller. Jag sjunger "små groderna" och blir belönad av 5 sekunders skrivro.

"borttappat"
2-3 timmars skapartid i veckan. Vid upphittande e-maila eller ring.
Ev. hittelön: ett litet monster.

Nyare än nyast

Oj. Jag bloggar.
Nääää.... Jo! Det är sant. Jag ska i alla fall testa. Vimsa runt i cybervärlden och ropa ut det jag känner.
Det kommer inte bli någon tjusig, väl arbetad sak. Stavfel kommer förekomma. Meningsbyggnad kommer att rasa. Det kommer inte finnas någon röd tråd eller konsekvent ton.
Däremot massor av hjärta! Kanske eventuellt lite tankar också... Några recept, tips, frågor och allmänna funderingar.

Ja, jag är ny i den här världen. Har egentligen bara läst en blog innan. Misstänker att jag kommer låta som den bloggen emellanåt. Förlåt i förtid älskade vän!

Jaha. Nu tog tiden slut, mitt lilla monster på 9 månader tycker inte mamma ska blogga. Konstigt.

Over and out.