Livsåskådning är som fågelskådning?

Livet och jag är inte alltid överens.
Vi är faktiskt rätt ofta oense om vad som bör ske och på vilket sätt. Jag vill gärna planera lite, göra en arbetsplan och sedan staka ut delmål. Göra listor.
Livet är tvärtom. Det kastar sig - och mig - in i olika situationer och sällskap. Ändrar riktning hela tiden och vägrar lyssna på vad jag vill. Vill ta dagen som den kommer och gör pappersplan av mina listor.

Jag har många gånger tänkt att jag ska byta liv. Fått för mig att om jag bara hade ett annat liv så skulle allt vara mycket enklare. Lugnare. Eller mer givande. Mer framgångsrikt.
Varje gång jag tänkt så har livet gläntat upp ett fönster, låtit mig kika in på ett annat liv. Ett sånt där som jag ville ha. Varje gång har det där andra livet blivit taget på sängen, inte varit beredd på besök och varit yrvaken; med tovigt hår och inget smink. Det har inte hunnit slänga in smutstvätten under sängen och jag har sett de bortglömda växterna i fönstren.
Mitt liv har lett mot mig och sagt att även om vi också har smutstvätt och tovigt hår, så har vi inte bortglömda växter, och även om vi nu alltid glömmer att kamma ut tovorna innan vi går hemifrån så behöver vi aldrig oroa oss för döda plantor. För plantor är vi bra på.

Så jag behåller mitt liv. Mitt liv är mitt. Jag skäller på det ibland, får en törn av det tillbaka, men jag skulle aldrig vilja byta ut det. Mitt liv är mitt och imorgon får jag se va det hittar på. Ombytligt, omöjligt och underbart; sånt är det.